Kreativitet

Kreativitet.....det är för mig ett ord och en sinnestämning som jag ibland saknar och ibland flödar av.

 Efter Anna Carlsons föreläsning i tisdags var jag vekligen påfylld med ny kreativitet. Enligt mina uppfattningar om kreativitet handlar det om en slags sinnestämmning som kan stanna länge eller flyga förbi ganska kvickt. Som Anna beskrev den "en vilja och lust". Jag upplever att man oftast behöver någonting som sätter igång den, en händelse eller upplevelse eller i mötet med en annan människa. Jag har funderat mycket kring hur man kan locka fram kreativiteten hos elever, det är antagligen inte så lätt då den kreativa processen ser olika ut för alla. Jag har under veckan försökt hitta passande litteratur kring temat men lyckades inte, istället har jag inspirerats av en internet sida som heter stumbleupon.com. Man regestrerar sig kostnadsfritt för att sedan surfa runt bland olika teman, du fyller i vilka intresseområden du vill kika på och därefter får du upp allt möjligt häftigt. Ett annat kreativitetstipps är att gå ut och promenera i tilltalande miljöer, det är antagligen inte bara miljöerna som väcker kreativiteten utan den ökande produktionen av endorfiner....säges det : ) Men framförallt tror jag att en känsla av kreativitet finns då man tror på det man gör och litar till sin egen förmåga.



Nice, nice, nice!!!!!!!

Svensk kultur!!? Kösystem och jantelagen...typiskt svenskt?

Interkulturalitet beskrivs som ett begrepp närbesläktat med ordet mångkulturalitet.

Den här läsveckan hade jag som ambition att fördjupa mig i alla de kulturer och seder som jag vet ytterst lite om. Kultur...mångkultur...min egen kultur i familjen..herregud så mycket böcker det fanns om kulturer. Jag fastnade för boken "Svenskar, hur vi är och varför"(Gillis Herlitz) kanske för att fördjupa mig i min egen kultur, kanske nicka instämmande eller tänka jaha...är det därför vi ofta gör på det viset!? Jag tror att man måste se sin kultur med andra glasögon...inte de glasögon man brukar ha, för att förstå andras och kanske se att allt som vi brukar och borde göra kanske inte alltid är det enda rätta!!

I boken beskriver författaren hur andra kulturer ser på den svenska samt vad som ligger bakom många typiska kulturdrag. Jag kände igen mig och många andra i det han beskriver samtidigt som jag ser de självklara kulturdragen ur ett annat perspektiv...fasen vad knasigt att vi tänker så egentligen!!!!
Jag var ute och reste en längre period och bodde många gånger tillsammans med andra resande människor med låg resebudget = ) När man var så långt hemifrån tänkte man ofta på sitt hem, då man träffade nya människor från andra kulturer satt man ofta och berättade om hur det är "hemma" och lyssnade till hur de hade det...sitt "hemma". Man längtade ju ofta hem...gemensamt med många andra, vi brukade ofta beskriva vad vi saknade mest....maten, familjen, regn och fukt = )

Efter läsveckan tänker jag nog att man tillhör (om man nu måste tillhöra!?) en massa olika kulturer, man har nog en härlig mix av allt möjligt. Det samma gäller då man skall beskriva andra länders kulturer...blir många gånger otroligt hårddragen beskrivning. I de flesta fall är vi ju ganska lika men ser kanske ofta olikheterna tydligare.

I Sverige gäller nästan alltid kösystemet!!! T.ex. då det är mycket folk och man väntar på att kika på något...djurparker, museum m.m. Nu vill jag inte dra alla Japaner över en kam men dem jag mött känner inte till kösystemet!!!! Kulturkrock..bang! Måste man alltid ha ett kösystem då?? Det är ju ganska fjantigt...fast jag trivs jättebra med det, jag avskyr att vässa armbågarna.

Ibland när folk inte uppmärksammat att det faktiskt är kö och bara klampar före alla...oj oj vad det kan bli upprört = )

En konstnär som verkligen berör

Hon heter Teresa Margolles, en mexikansk konstnär som vill uppmärksamma alla gäng relaterade mord kring Mexikos gator. Hon säger själv att hennes intentioner är goda, hennes ambition är att uppmärksamma det fruktansvärda våld som pågår och tystas ned kring Mexikos gator.Hon är utbildad i rättsmedicin och har därför tillgång till de flesta brottsplatser. I de flesta av hennes verk använder hon sig av bl.a. kroppsdelar från de döda, blod eller liksvepnings dukar. Genom att visa "riktiga"föremål/kroppsdelar vill hon ge en känsla av kroppens ömtålighet och förhoppningsvis kunna påverka uppfattningen kring våld och lyfta det ur skuggan och fram i ljuset.

Jag såg en film för ett tag sedan "Sin nombre" som handlar om gäng relaterat våld, precis det Teresa Margolles vill visa i sina verk. Fruktansvärt hemsk men absolut sevärd.

Sin nombre

Här är ett klipp från en utav Teresa´s utställningar

Smycket är köpt av knarklangarnas favorit juvelerare, Teresa har satt glassplitter från skjutningar kring knarkuppgörelser i smycket och personen som pryder det är den främsta knarkkungen. 

Hon var även med i senaste avsnittet av Kobra...tror att det är avsnitt 5, kolla in på svt.play

Kulturer och dess olikheter...vissa fruktar det som är "främmande"

Efter ett besök på biblioteket där jag fann en bok som beskrev andra kulturers syn på den svenska. När jag kom hem satte jag mig för att inspirationsgoogla interkulturalitet och fick upp den här mannens inlägg.

Samtidigt som man blir ledsen och faktiskt rädd kan jag småle och tycka att de är så otroligt små och sorgliga människor som inte inser att de missar så otroligt mycket. Kan det vara så att de flesta SD väljarna har de här typerna av åsikter? Jag hoppas nästan det då deras argument känns otroligt banala och smala samtidigt som de kan vara farliga då fler och stora mängder av dessa idioter kan bli många och starka.

Tyvärr är ju inte den här killens inlägg något nytt och ögonbrynshöjande men jag blev bara så arg!!!

  https://www.flashback.org/t206741

                                                

Hörde att SD till en början hade svårt att välja namn och slogan.....här har vi en utav förslagen som tyvärr aldrig blev.

Testade på att vara en riktig "hunk" Stefan

Skywalker i Passagen

Dags att ta del av sociala platser....kanske som i filmen Closer

Bildämnet, lärande teorier och sokratiska samtal

Hur utvecklas lust att lära i bild?
Det är enligt mig den centralaste frågan man bör ställa sig som lärare med jämna mellanrum för att inte köra fast i samma spår. Tittar man på en grupp individer är ingen lik den andre och samma sak bör gälla då man funderar kring undervisningens former och lektions upplägg. En variation men också ett slags fritt skapande i undervisningen upplever jag blir ett främjande av lusten att lära i bild. Jag anser att den kommer till eleven då den själv får en möjlighet att utforska, pröva och vågar att misslyckas. Under min skolgång i bildämnet skapade alla i klassen efter samma tekniker och metoder, resultatet såg ungefär likadant ut. Jag förmodar att ett fåtal upplevde lektionerna givande. Skulle man kanske istället kunnat ha samma grundtanke men fritt val av material och tillvägagångsätt???
Många gånger behöver man inspireras ......inspiration= lust!!!!




Vad kan identitetsskapande betyda? Och hur utvecklas det? 
Identitetsskapande för mig är att utforska sitt inre då man skapar. Även här anser jag att förutsättningarna för ett identitetsskapande är en fri skapande yta med många olika sätt att skapa på. En identitet är personlig och behöver därför många varianter. Läraren kan behövas som vägledare och om det behövs en inspirationskälla, men absolut inte som arbetsledare. När jag tänker på bildämnet i högstadiet och identitetsskapande ser jag framför mig alla snoppar som tonårsgrabbarna målade. Läraren som jag gick med förklarade detta som ett återkommande tonårsmotiv. Om mina framtida elever målar och formar snoppar kommer jag låta dem göra det.....dom identitetsskapar ju bara!!! Genom att eleverna kanske målar massvis med snoppar eller bröst, sorgsna figurer eller vad som nu framställs så utvecklar eleven sitt indentitetsskapande, jag tror aldrig att man någonsin blir färdig eller når något slutmål utan det sker i utveckling tills man blir mycket gammal. Ett exempel på identitetsskapande är Marianne De Geer`s verk då hon framställer sig själv på olika vis....trött, glåmig, manlig, tonåring och barndom.



På vilket sätt kan lärandeteorierna ge dig vägledning?
Jag tror att man kan uppmärksamma och vara medveten om varför man väljer att lägga upp sin undervisning på ett visst sätt då man känner till de olika teorierna. Och kanske man vågar och vill variera sin undervisning med de olika varianterna i bakhuvudet. Jag vill även tro att det är till elevernas fördel att variera teorier och tillväga gångssätt då alla lär på olika sätt.


Sokratiska samtal
Tänk att man kan tänka och se så olika genom samma bild....otroligt intressant. Samtidigt lite förvirrande när man plötsligt ändrar sin ståndpunkt till en annan då man trodde att man var sååå säker. En oerhört intressant samtals/lärande form. Jag är glad att vi fått ta del av detta, ett utmärkt sätt att använda i skolan med elever men även i lärarlaget. Skall bli kul att få träna ytterligare!

En betydelsefull del av min identitet

Mental utveckling???

Vad är utveckling?? Jo, det kan egentligen vara det mesta...men jag har sedan länge haft en slags fobi för själslig utveckling och mental coatching. Jag blev medbjuden på en utav Kay Pollak`s föreläsningar där han pratar om hur man skall gå tillväga för att bli lyckligare och en bättre medmänniska. Det kändes som om hela föreläsningssalen plötsligt blev till en slags sekt. Samtidigt som jag ställer mig tveksam till den här typen av mental coatching kan jag finna det ganska spännande. Jag vill ju självfallet utvecklas själsligt och mentalt om det är möjligt!!

Jag tog mig till vårt lokala bibliotek där jag uppsökte sektionen med psykologi och utveckling. Jag bläddrade bland titlar som Trädgården inom dig, 55 säkra sätt att få ett bättre liv och 7 steg mot själslig intelligens. Boktitlarna fick mig att tvivla om möjligt ytterligare, när jag slog upp författarna var de flesta välkammade och hade ett sådant där konstlat freaky leende. Men jag lånade hem de fem mest tilltalande böckerna och försökte ta till mig innehållet. Efter nästan två dagars läsande kommer jag ingen vart, jag tror inte på vad de skriver. Skall bli otroligt spännande i morgon då hela klassen ses....kanske är det någon som har en bra bok att tipsa om mental utveckling? Jag lyckades dessvärre inte!!!

Kay Pollak

Fredagen på Värlskulturmuséet

Jag har verkligen sett fram emot fredagen på Världskulturmuséet!!!! men blev tyvärr ganska besviken.
Morgonen började med att alla satt och väntade i en timma, vet inte riktigt vad som hände där??? Men vi satte igång med en workshop som handlade om likheter och skillnader. Det var stressat och förvirrande då man jäktade runt bland klasskompisar och främmande folk för att försöka hitta likheter/skillnader. Jag kände aldrig att jag hittade några likheter.... eller skillnader för den delen heller. Tiden räckte aldrig till för att prata med sin lilla grupp, därför fick man helt enkelt gå på ytan istället. Visst gick det att se att personerna med t.ex. röda skor bör vara i en grupp men det blev aldrig på djupet utan det som kunde skilja var som sagt röda skor, glasögon eller brunt hår. Jag kan tänka mig att workshopen hade blivit intressantare om man fått sitta ner och samtala. Men det är klart...då hade den inte handlat om att ytligt bedöma någon, eller att delas in i ett fack!

Nästa del i workshopen gick ut på att i slutändan enas om hur gruppens meningar skulle bilda en text. Vi fick välja ut ett antal ord i en text för att sedan individuellt bilda en mening. Därefter skulle vi sammanfoga meningarna gemensamt till en text. Det var lite struligt att få ihop texten som alla ville ha den, det slutade ändå med en text utan egentlig mening.

Nästa föreläsning/workshop skulle blivit mer lyckad om dem hade haft mer tid. När workshopen började närma sig sitt slut började den bli intressant. "Samtalet" diskuterades, om hur man kan föra ett gott samtal respektive sämre samtal och vad som kan grunda sig i ett icke fungerande samtal. Det är otroligt intressant men det fick vi tyvärr bara nosa på.

Lika som bär..........eller???

Man ser tydligt att båda är bär/frukter ifrån ett träd eller en buske, men är dem verkligen lika? Lika färg...växer på hösten...visst kan man alltid hitta likheter eller skillnader.

Full speed ahead i Uddevalla

Marianne Lindberg De Geer`s utställning framkallade en olustig och obekväm känsla. Tavlorna som föreställde henne och hennes familj kändes avslöjande, intima och absolut inte det minsta för skönande.
Hon satte även in sitt ansikte i kända tavlor, fotografier eller bilder, hennes ansiktsbild avspeglade varken ett manligt eller kvinnligt ansikte. Hon såg nära på död ut. Andra tavlor som föreställde henne visade den manliga sidan.

Bullriga och oregelbundna ljud kom ifrån ett antal maskinliknande varelser som rörde sig i olika rörelser. De var klädda i filtar och skummgummi, påminde om krock dockorna man använder för att testa bilar. Alla varelsernas rörelser var ångest laddade, illustrerade en mardröm hon haft som liten.

Jag kände inte speciellt mycket för utställningen efteråt, det var först när jag och min mamma pratade om Marianne. Mamma hade läst en artikel om henne och hennes liv och när man fick bakgrunden kring henne med små detaljer som kan förklara utställningen blev jag verkligen fångad. Det är väl ofta så att en story bakom ett verk kan lyfta fram det och göra det mer intressant. Hon gjorde en sen men sjukt bra debut!!!!




                                                                       

Mardrömmen

                                                

Marianne och Elvis som lyckligt nygifta

Marianne som Pippi

 

Street art i Götet!!

Var ute för att samla inspiration inför projektet "förändring i det offentliga rummet"
och var tvungen att fota dessa fantastiska målningarna (vandrade runt kring Masthugget)

Lite tankar kring veckans projekt

Veckans uppgift, förändring i det offentliga rummet har varit intensiv, krävande och otroligt intressant. Jag hade klart för mig ganska tidigt vad jag ville arbeta med, men vad som tog tid i mitt projekt var att fundera ut material till dräkten. Det skulle skydda samtidigt som det skulle bli effektfullt och hålla sig relativt ekonomiskt fördelaktigt.

Jag är nöjd med mitt projekts resultat och har haft otroligt roligt hela veckan. Jag kände mig både mäktig och trygg i min dräkt.
Sjukt är det att man skall behöva vara rädd när man går hem, i praktiken hade min dräkt varit svår att genomföra, dyrt material och den hade inte hållit sig fräsch speciellt länge.
Det som jag vill visa med den är det stora och anonyma samhället vi lever i. Mycket folk där otäcka gärningar kan gå obemärkta förbi trotts att det vimlar av massa folk. Dräkten är galet stor och robotliknande men samtidigt kanske dessvärre en realistisk uppfinning som skulle behövas.

Jag känner mig inte färdig med det offentliga rummet, jag kommer ta mig friheten att pynta det med små ganska omärkbara saker som jag tycker piffar upp. Jag saknade det i mitt projekt, att få sätta upp någonting eller ändra på något materiellt i det offentliga.

Här är dräkten...in action!!!

                                                                 Trygghetsdräkten

Känn dig säker.......

och kom hem välbehållen

Lägg till bildtext

Förändring i det offentliga rummet

Veckans uppgift har varit att förändra någonting i det offentliga rummet. Vi delades in i mindre grupper där var grupp fick en karta, ett område där vi skulle arbeta med "förändringen". Våran grupp fick bl.a. området kring Nordstan, Frihamnen (Ringön)  Göta älv + bron, Brunnsbo.

Jag är ofta rädd när jag går hem själv efter en utekväll, antar att det inte bara är jag som tycker att det ibland kan kännas obehagligt att gå hem själv. Därför har jag tagit fram en prototyp på en trygghetsdräkt. Jag fick idéen för ett tag sedan då jag och min mormor var på ett köpcentrum på Orust (Göksäter). Där finns allt mellan himmel och jord, t.ex. en riddareutrustning som jag föll för. Vi skrattade och sa att en sådan skall man ha när man är rädd...det skulle inte vara många som kaxade sig då!! = )

I somras sattes Styr och ställ upp i Göteborg, cyklar som man kan hyra. Vore det inte kanonbra om man kunde hyra trygghetsdräkter. Att det fanns olika stationer i stan där man kan hämta ut en dräkt.

Dräkten som jag skapat är för både män och kvinnor, tanken är att man inte skall veta vem som finns i dräkten. Den är försedd med kevlar på bröst och rygg. Den står emot väta och har automatiskt uppblåsbara flytfunktioner om man skulle trilla i plurret. En musikanläggning som spelar musik både för dig och för andra med lugnande musik. Skulle du behöva gå på toaletten så finns det en inbyggd kateter. En kommande funktion som håller på att framtas är en natt mats funktion. Du  behöver endast trycka på en knapp så bereder dräkten varma nudlar eller soppa till dig på småtimmarna när hungern sätter in.                                                     

                                                  This suit keeps you safe on your way home at night

Störtskön video!!

Början på något nytt.

Liten på nytt.
Visionen var att bygga ett riktigt hus, av mossan skulle vi breda ut riktiga sängar.
Jag trodde aldrig att man skulle få tillbaka "kojbyggarkänslan" igen, att skapa en underbar spegel utav grenar och plast eller att känna sig hemmastadd på en plats som tidigare var en snuskdunge.
Dagens uppgift gick ut på att tillsammans med sin basgrupp skapa/bygga en boplats. Vi höll till i Slottsskogen bland träd, sten och mossa. Alla hade tagit med sig en liten text som kunde förknippas med bostäder, utifrån våra texter diskuterade vi fram hur vår bostad skulle se ut och dess gemensamma nämnare. Min text var hämtad ur en utav mina favoritböcker " sagan om den lilla farbrorn" där farbrorns hem är tyst och ensamt.

Vi skulle alla få plats i vårt bo samt att det skulle ge ett vist skydd mot väder och vind. Vi fann en mysig glänta med ett fördelaktigt berg där vi kunde spänna upp våra tyger och långa grenar emot. Samarbetet i gruppen fungerade bra och alla fann snabbt vad de ville ta sig an.
När vi använt oss av alla de tyger och material vi fått samt tillverkat diverse redskap och möbler till våran boplats kändes det komplett. Vi försökte att utveckla boplatsen ytterligare med plastväggar och därefter blev det inte så mycket mer. Jag tror att det hade hjälpt oss att riva en del av bygget eller allt ihop för att se det på annat vis och utmana hustankarna ytterligare. Men vid den tidpunkten var inspirationen och entusiasmen på en lägre nivå hos mig, samtidigt som jag ansåg att bostaden var klar. Men visst kan man alltid göra mer!

En intressant vändning i uppgiften var då vi skulle byta boplats med en annan basgrupp utan att innan känna till bytet. Jag blev faktiskt lite småsur då jag gick upp mot bergstoppen till min nya boplats, jag ville absolut inte byta nu när vi fått till det så bra. Jag gick ner för branten för att gå på toaletten då jag ser hur den nya gruppen river ner vårt hem. Tänk att man kunde bli lite sur och ledsen över det, som tidigare nämnts....liten på nytt!!!

Det kändes luftigt och lite tomt när jag vandrat upp till toppen där vårt nya hem låg. Deras inredning var ganska sparsmakad och spartansk, det kändes som att komma till ett varmt land utan regn och fukt. Våran grupps vision byggde på att ett hem skall kännas som ens eget slott, mysigt och ombonat och gärna med väggar som håller ute ett strängare väder. Man skall helt enkelt känna sig som en kung eller drottning i sitt eget hem. Boplatsen vi övertog var jättefin men vi gjorde om den lite genom att sätta fler väggar. Pryda dess utsida med vårt slottsliga tema som var i form av kungakronor flaggspel m.m. Tanken med slottstemat var inte att det skulle spegla rikedom eller överflöd av pynt utan den skulle frambringa en mysfaktor och hemtrevnad.

Jag trodde aldrig att jag skulle trivas i det nya hemmet utan att man skulle längta tillbaks ner för berget till det gamla. Men vi lyckades att få den nya boplatsen till vårt eget hem. Då det var dags att riva ner allt kändes det lite sorgligt. Det hade varit otroligt intressant att låta det vara kvar för att sedan se om någon hade vågat ta sig in och stanna ett tag i vårt hem.

Detta var inte sista gången jag bygger en boplats i skogen!