Liten på nytt.
Visionen var att bygga ett riktigt hus, av mossan skulle vi breda ut riktiga sängar.
Jag trodde aldrig att man skulle få tillbaka "kojbyggarkänslan" igen, att skapa en underbar spegel utav grenar och plast eller att känna sig hemmastadd på en plats som tidigare var en snuskdunge.
Dagens uppgift gick ut på att tillsammans med sin basgrupp skapa/bygga en boplats. Vi höll till i Slottsskogen bland träd, sten och mossa. Alla hade tagit med sig en liten text som kunde förknippas med bostäder, utifrån våra texter diskuterade vi fram hur vår bostad skulle se ut och dess gemensamma nämnare. Min text var hämtad ur en utav mina favoritböcker "
sagan om den lilla farbrorn" där farbrorns hem är tyst och ensamt.
Vi skulle alla få plats i vårt bo samt att det skulle ge ett vist skydd mot väder och vind. Vi fann en mysig glänta med ett fördelaktigt berg där vi kunde spänna upp våra tyger och långa grenar emot. Samarbetet i gruppen fungerade bra och alla fann snabbt vad de ville ta sig an.
När vi använt oss av alla de tyger och material vi fått samt tillverkat diverse redskap och möbler till våran boplats kändes det komplett. Vi försökte att utveckla boplatsen ytterligare med plastväggar och därefter blev det inte så mycket mer. Jag tror att det hade hjälpt oss att riva en del av bygget eller allt ihop för att se det på annat vis och utmana hustankarna ytterligare. Men vid den tidpunkten var inspirationen och entusiasmen på en lägre nivå hos mig, samtidigt som jag ansåg att bostaden var klar. Men visst kan man alltid göra mer!
En intressant vändning i uppgiften var då vi skulle byta boplats med en annan basgrupp utan att innan känna till bytet. Jag blev faktiskt lite småsur då jag gick upp mot bergstoppen till min nya boplats, jag ville absolut inte byta nu när vi fått till det så bra. Jag gick ner för branten för att gå på toaletten då jag ser hur den nya gruppen river ner vårt hem. Tänk att man kunde bli lite sur och ledsen över det, som tidigare nämnts....
liten på nytt!!!
Det kändes luftigt och lite tomt när jag vandrat upp till toppen där vårt nya hem låg. Deras inredning var ganska sparsmakad och spartansk, det kändes som att komma till ett varmt land utan regn och fukt. Våran grupps vision byggde på att ett hem skall kännas som ens eget slott, mysigt och ombonat och gärna med väggar som håller ute ett strängare väder. Man skall helt enkelt känna sig som en kung eller drottning i sitt eget hem. Boplatsen vi övertog var jättefin men vi gjorde om den lite genom att sätta fler väggar. Pryda dess utsida med vårt slottsliga tema som var i form av kungakronor flaggspel m.m. Tanken med slottstemat var inte att det skulle spegla rikedom eller överflöd av pynt utan den skulle frambringa en mysfaktor och hemtrevnad.
Jag trodde aldrig att jag skulle trivas i det nya hemmet utan att man skulle längta tillbaks ner för berget till det gamla. Men vi lyckades att få den nya boplatsen till vårt eget hem. Då det var dags att riva ner allt kändes det lite sorgligt. Det hade varit otroligt intressant att låta det vara kvar för att sedan se om någon hade vågat ta sig in och stanna ett tag i vårt hem.
Detta var inte sista gången jag bygger en boplats i skogen!
