På gallerivandring i Götet

 Otroligt vad många gallerier staden har att erbjuda.....synd att man inte tar sig tid att gå oftare

En enligt mig ganska märklig utställning som hette " Breathe "där tavlan var gjord utav smuts...sådant vi städar bort. Den gav inte mig speciellt mycket, samtidigt som gallerivärden ansåg att man aldrig skulle se den smutsiga gatan på samma sätt efter att ha sett den här utställningen.

                                        

        På väg mot nästa galleri stötte vi på en "Lyckotag"

En konstnär som jag fastnade för som heter Jesper Blåder. Han hade ett speciellt uttryck i tavlorna....kändes som att titta in i en TV ruta med färgkoderna nederst precis som när bilden krånglar.

Den här prylen ovan tilltalade inte mig...det var svårt att stanna upp och fortsätta att se på någonting som inte tilltalar. Varför den inte gjorde det eller framkallade någon slags känsla kan bero på att jag finner den för rak och kantig, jag tror även kanske att jag fastnat mer för den om den varit prydd med lite färg.

                                                                                              

 När jag funderar kring färger och vad som brukar tilltala mig så är de flesta färger kalla och drar mot grönt och blått.

Den här tavlan kände jag inte mycket för....vet inte om det kan vara så enkelt som att personerna i motivet är (enligt mig) lite tråkiga och platta. Jag tycker heller inte om den beige färgen som omger tavlan. Om jag skall hitta något i den som jag fastnade för så är det den kupol liknande vita partiet som omger deras huvuden.

Icke tilltalande....tror att även den här är för kantig och aningens detaljlös. Även i den här känns färgerna tråkiga, jag uppskattar hellre att färgen skiftar i målningar...så att det blir lite struktur och ojämnheter, annars blir det platt och tråkigt.

  Slutligen vill jag ta med den här....den blev min favorit. Den är mörk, många detaljer i smått...och har en skog i bakgrunden....många bitar som jag tilltalas av. 

Att leka på skoj eller allvar!!!

Jag har alltid älskat att leka, som liten självklart....det gjorde nog de flesta men framförallt i vuxen ålder också. Vid fester och tillställningar blir jag lyrisk då det presenteras lekar. Men mina tankar förde mig främst till dem som HATAR att leka eller finner det obehagligt eller utlämnande....att leken kan kännas så olika, det intresserar mig. Vad är skillnaden från barnlek till "vuxenlek"? Varför leker vi ofta då det vankas t.ex firmafester eller på midsommarafton med många gånger snapsen som styrkedryck?

Med våran workshop ville vi att deltagarna skulle ta ett steg tillbaka till barndomen, utsätta sig för tonår och vuxenlek och känna på hur det känns. Vi valde tre "lekstadier" Barnlek, tonår och vuxenlek med fyra lekstationer. Jag höll till vid tonårsleken som bestod av den avslöjande och något pinsamma leken "Sanning eller konsekvens". Vid planeringsstadiet var vi ganska tveksamma på om klassen skulle kunna tänk sig att delta i denna lekgren....men samtidigt skulle den här lekstationen verkligen kännas så vi satsade!!! Min första grundtanke kring workshopen var hur det skulle kännas att leka barnlekar nu...i vuxen ålder. Utformningen blev ungefär som jag tänkte mig med alla de andra i basgruppens tankar och erfarenheter kring lek. Tillsammans blev det en härlig mix. Samarbetet i gruppen gick förvånande ganska smärtfritt och med ett lyckat resultat. Det är svårt med många kockar...men vi lyckades enligt mig med en riktigt god soppa, med en eftersmak = ) god eller äcklig...!?
Till min förvåning agerade vissa deltagare annorlunda mot vad jag trodde...... utan att veta och med en smula förutfattade meningar reagerade dem på ett sätt jag inte väntat mig. Man kan säga lite krasst att dem jag väntat mig skulle utföra uppdragen i leken utan problem och pinsamheter reagerade motsatt. De såg påtagligt obekväma ut och undvek så många frågor och uppdrag som möjligt medan dem som jag antog skulle reagera på detta vis gjorde det motsatta.......intressant!!!

Mina tankar och erfarenheter efter Workshoputförandet.......vi är alla olika, känner och tänker, reagerar och agerar på olika sätt. Då man lekte som liten var kanske syftet ofta att utforska, pröva och lära, i tonåren blev leken även där något slags utforskande och utlämnande medan många gånger i vuxenleken kan gå ut på att bekräfta och visa vad man kan och vem man är. Jag tror att människan alltid leker men i olika stadier, sammanhang och med olika syften genom livet.

Fyra lekstationer med röda prickar som känslobarometrar

Jag är tveksam till om jag skulle använda mig av den här Workshopen i skolan med elever, samtidigt som jag kan tänka mig att den kan vara bra ev. i gymnasiet med utrymme för en ordentlig diskussion på slutet. Jag kanske vågar mig på den under VFU:n men med eventuella ändringar. Det skulle vara intressant att göra Workshopen med en annan grupp än BVK klassen för att se om reaktionerna blir annorlunda. Utan att veta och bara spekulera kan jag tänka mig att även åldern kan ha en slags påverkan på hur man känner.

Som man ofta sa när man lekte som liten och någon tog illa upp vid leken.....................det é bara på skoj....inte på allvar!!!! 

Kreativitet

Kreativitet.....det är för mig ett ord och en sinnestämning som jag ibland saknar och ibland flödar av.

 Efter Anna Carlsons föreläsning i tisdags var jag vekligen påfylld med ny kreativitet. Enligt mina uppfattningar om kreativitet handlar det om en slags sinnestämmning som kan stanna länge eller flyga förbi ganska kvickt. Som Anna beskrev den "en vilja och lust". Jag upplever att man oftast behöver någonting som sätter igång den, en händelse eller upplevelse eller i mötet med en annan människa. Jag har funderat mycket kring hur man kan locka fram kreativiteten hos elever, det är antagligen inte så lätt då den kreativa processen ser olika ut för alla. Jag har under veckan försökt hitta passande litteratur kring temat men lyckades inte, istället har jag inspirerats av en internet sida som heter stumbleupon.com. Man regestrerar sig kostnadsfritt för att sedan surfa runt bland olika teman, du fyller i vilka intresseområden du vill kika på och därefter får du upp allt möjligt häftigt. Ett annat kreativitetstipps är att gå ut och promenera i tilltalande miljöer, det är antagligen inte bara miljöerna som väcker kreativiteten utan den ökande produktionen av endorfiner....säges det : ) Men framförallt tror jag att en känsla av kreativitet finns då man tror på det man gör och litar till sin egen förmåga.



Nice, nice, nice!!!!!!!

Svensk kultur!!? Kösystem och jantelagen...typiskt svenskt?

Interkulturalitet beskrivs som ett begrepp närbesläktat med ordet mångkulturalitet.

Den här läsveckan hade jag som ambition att fördjupa mig i alla de kulturer och seder som jag vet ytterst lite om. Kultur...mångkultur...min egen kultur i familjen..herregud så mycket böcker det fanns om kulturer. Jag fastnade för boken "Svenskar, hur vi är och varför"(Gillis Herlitz) kanske för att fördjupa mig i min egen kultur, kanske nicka instämmande eller tänka jaha...är det därför vi ofta gör på det viset!? Jag tror att man måste se sin kultur med andra glasögon...inte de glasögon man brukar ha, för att förstå andras och kanske se att allt som vi brukar och borde göra kanske inte alltid är det enda rätta!!

I boken beskriver författaren hur andra kulturer ser på den svenska samt vad som ligger bakom många typiska kulturdrag. Jag kände igen mig och många andra i det han beskriver samtidigt som jag ser de självklara kulturdragen ur ett annat perspektiv...fasen vad knasigt att vi tänker så egentligen!!!!
Jag var ute och reste en längre period och bodde många gånger tillsammans med andra resande människor med låg resebudget = ) När man var så långt hemifrån tänkte man ofta på sitt hem, då man träffade nya människor från andra kulturer satt man ofta och berättade om hur det är "hemma" och lyssnade till hur de hade det...sitt "hemma". Man längtade ju ofta hem...gemensamt med många andra, vi brukade ofta beskriva vad vi saknade mest....maten, familjen, regn och fukt = )

Efter läsveckan tänker jag nog att man tillhör (om man nu måste tillhöra!?) en massa olika kulturer, man har nog en härlig mix av allt möjligt. Det samma gäller då man skall beskriva andra länders kulturer...blir många gånger otroligt hårddragen beskrivning. I de flesta fall är vi ju ganska lika men ser kanske ofta olikheterna tydligare.

I Sverige gäller nästan alltid kösystemet!!! T.ex. då det är mycket folk och man väntar på att kika på något...djurparker, museum m.m. Nu vill jag inte dra alla Japaner över en kam men dem jag mött känner inte till kösystemet!!!! Kulturkrock..bang! Måste man alltid ha ett kösystem då?? Det är ju ganska fjantigt...fast jag trivs jättebra med det, jag avskyr att vässa armbågarna.

Ibland när folk inte uppmärksammat att det faktiskt är kö och bara klampar före alla...oj oj vad det kan bli upprört = )

En konstnär som verkligen berör

Hon heter Teresa Margolles, en mexikansk konstnär som vill uppmärksamma alla gäng relaterade mord kring Mexikos gator. Hon säger själv att hennes intentioner är goda, hennes ambition är att uppmärksamma det fruktansvärda våld som pågår och tystas ned kring Mexikos gator.Hon är utbildad i rättsmedicin och har därför tillgång till de flesta brottsplatser. I de flesta av hennes verk använder hon sig av bl.a. kroppsdelar från de döda, blod eller liksvepnings dukar. Genom att visa "riktiga"föremål/kroppsdelar vill hon ge en känsla av kroppens ömtålighet och förhoppningsvis kunna påverka uppfattningen kring våld och lyfta det ur skuggan och fram i ljuset.

Jag såg en film för ett tag sedan "Sin nombre" som handlar om gäng relaterat våld, precis det Teresa Margolles vill visa i sina verk. Fruktansvärt hemsk men absolut sevärd.

Sin nombre

Här är ett klipp från en utav Teresa´s utställningar

Smycket är köpt av knarklangarnas favorit juvelerare, Teresa har satt glassplitter från skjutningar kring knarkuppgörelser i smycket och personen som pryder det är den främsta knarkkungen. 

Hon var även med i senaste avsnittet av Kobra...tror att det är avsnitt 5, kolla in på svt.play

Kulturer och dess olikheter...vissa fruktar det som är "främmande"

Efter ett besök på biblioteket där jag fann en bok som beskrev andra kulturers syn på den svenska. När jag kom hem satte jag mig för att inspirationsgoogla interkulturalitet och fick upp den här mannens inlägg.

Samtidigt som man blir ledsen och faktiskt rädd kan jag småle och tycka att de är så otroligt små och sorgliga människor som inte inser att de missar så otroligt mycket. Kan det vara så att de flesta SD väljarna har de här typerna av åsikter? Jag hoppas nästan det då deras argument känns otroligt banala och smala samtidigt som de kan vara farliga då fler och stora mängder av dessa idioter kan bli många och starka.

Tyvärr är ju inte den här killens inlägg något nytt och ögonbrynshöjande men jag blev bara så arg!!!

  https://www.flashback.org/t206741

                                                

Hörde att SD till en början hade svårt att välja namn och slogan.....här har vi en utav förslagen som tyvärr aldrig blev.

Testade på att vara en riktig "hunk" Stefan